lördag 29 augusti 2009

Vad är ett jag?

En varg i flocken, en älg i skogen eller en mus i lövhögen, upplever de samma känsla av ett jag? Upplever de sig som centrum i universum? Bortsett från att de kanske inte vet vad universum är, tror jag att alla däggdjur som för sin överlevnad måste värna om sig själv känner sig som en individ på samma sätt som vi.

Om det finns en drift att skydda sig mot yttre faror, som det ju gör hos nästan allt levande, tror jag att det också finns en jag-uppfattning. Vi talar ofta om att djur ”bara lever efter sin instinkt”. Det tror jag också att de gör, men vi glömmer bort att vi människor också i mycket stor utsträckning gör det. Att skydda sig själv är en av de starkaste instinkterna.

När vi t. ex.står på en hög höjd känner vi svindel, en obehaglig känsla som gör att vi drar oss tillbaka från branten. Det är inte en medveten kalkyl i hjärnan som räknar ut att - om jag ramlar ner här nu så kommer min fallhastighet att vara roten ur 2 * pi * höjden i meter multiplicerat med 3,6 kilometer per timme- jag kommer förmodligen att dö. Nej, våra förfäder har redan räknat ut detta åt oss. Står vi på en hög höjd ryggar vi automatiskt.

Om vi däremot färdas med en bil i samma hastighet som vi skulle ha haft från den höga höjden, borde vi faktiskt få samma känsla, en slags fartfobi. Men farter hade våra förfäder ingen erfarenhet av, så därför saknas den skyddsmekanismen. Kanske kommer det om några hundra tusen år att finns en fartfobi inprogrammerad i framtidsmänniskan. En fobi som nutidens och de efterkommande leden ger i present till våra barnbarns barnbarns barn………..

Kroppen

Kroppens konstruktion hos allt levande är ett sådant underverk av modern ingenjörskonst att man direkt kan hänföra det till ett av universums mysterier. Den är i själva verket så komplicerad att det är lätt gjort att man faller till föga och förklarar den som ett underverk skapat av Gud. Hur skulle naturen själv kunna tänka ut något så oerhört komplicerat? Resonerade den kanske så här när det var dags att konstruera blodomloppet: ”Jaha, nu måste det ju transporteras ut näring och syre till alla kroppsdelar, om jag skulle göra några kanaler, eller rör för det kanske. De får inte vara för stela, de måste förgrena sig, de måste kunna reparera sig själva, det får bara rinna blod åt ett håll, de ska kunna släppa ut syre och näring, men släppa in koloxid och koldioxid” osv osv. Tänk hur den offertförfågan såg ut.

Tänk sedan att det fungerar exakt likadant hos alla däggdjur. Tag sedan ett öga, denna oerhört komplicerade och geniala kroppsdel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar