Religionens roll

Först behöver vi titta på varför religionen har ett så starkt fäste hos oss människor. Alla kulturer i alla tider har haft någon form av religion, allt ifrån mystiska uppfattningar om en eller flera gudar till de mer intellektuella typ Buddismen.

Ett genomgående drag är att man förenklar mycket komplicerade saker. I den bibliska historien skapade Gud himmel och jord. Punkt slut. I buddismen dör man inte riktigt. Man vandrar vidare i en ny skepnad etc.

Den här förenklingen har sin poäng, och den har hjälpt människor i alla tider. Eftersom vi ändå inte kan få in i våra små hjärnor den fullständigt klara bilden av alltings ursprung och skeenden så transformerar vi om det till något mer konkret. Försök till exempel att föreställa dig var du var innan du föddes. Det är inte lätt. Eller var tar du vägen efter att du dör? Det är kanske ännu svårare, åtminstone om man inte har någon religiös plattform att stå på.

I alla religioner finns en förklaring till var vi hamnar efter döden. Alla uppmålar en vacker bild (I kristendomen är den bara vacker om man tror på Gud) av dödsdalen. Just förklaringar runt döden är, enligt min mening, ett av de starkaste skälen till våra religioners existens.

I religioner spelar naturen inte alltid den självklara roll som människor idag intuitivt känner att den borde göra.

Jag tror att den mystik och ödmjukhet vi känner inför livet, naturen och allt det storslagna, det som de kristna kallar skapelsen, är av en så komplicerad konstruktion att våra hjärnor helst bara bara vill buga och acceptera det som en gåva, skänkt av en högre makt.

När vi genom olika religiösa eller filosofiska trosbekännelser tror oss se en mening i detta storslagna, har vi överlämnat oss till något som är större än oss, något som förstår allt, utan att vi kräver att få det förklarat. Det ger tröst till oss människobarn som ändå aldrig kommer att fatta.

Om vi nu inte vill, eller kan, acceptera en högre makt, en skapare, en allsmäktig, är vi då utan tröst och mening? Nej, jag tror inte det. Kanske till och med tvärtom. Genom att tränga förbi de förenklade förklaringarna och se det storslagna i ett vidare perspektiv sätter vi inga gränser för det gudomliga, om man med det gudomliga menar den kraft och kärlek som finns i allt levande.